Prometazin biverkningar, vanliga och mer sällsynta.

Vill du veta vilken den absolut vanligaste biverkningen är? Läs här!

Prometazin registrerades som läkemedel 1953 och dokumentationen kring preparatet är därför bristfällig enligt modern standard. Det finns egentligen ingen ny klinisk dokumentation som ligger till grund för bedömning av förekomster av biverkningar. Likaså är uppgifterna om hur prometazin påverkar barn vid en lång tids behandling otillräcklig, trots att prometazin ofta är ett förstahandsval för läkare som ska behandla sömnstörningar hos barn. (Barn under 2 år ska dock inte ges mediciner med prometazin.)

Även om dokumentationen och de kliniska testerna är dåliga, finns det ändå ett antal biverkningar som registrerats i samband med användande av prometazin.

En av de absolut vanligaste biverkningarna är att du blir torr i munnen. Om du använder preparatet under en längre tid kan muntorrheten leda till en högre risk för skador på dina tänder och på munnens slemhinnor.

Minskat tårflöde och mindre tårvätska förekommer också, vilket kan vara viktigt att notera och känna till om du bär kontaktlinser eller redan tidigare har problem med torra ögon.

Du kan också känna dig extra törstig när du äter läkemedel med prometazin. Ibland kan illamående och kräkningar förekomma, men det är mindre vanligt.

Prometazin biverkningar – sällsynta

Bland de mer sällsynta biverkningar som har registrerats för preparatet finns bl.a;

• Hjärtklappning och rubbningar i hjärtrytmen
• Skakningar
• Svårigheter att kissa
• Yrsel
• Huvudvärk
• Svettningar
• Muskelsvaghet
• Oro

Tinnitus är en annan biverkan som registrerats, men som anses som mindre vanlig. I mycket sällsynta fall har hepatit, eller gulsot, också registrerats som biverkan av substansen.

Prometazin är till skillnad från ångestdämpande, lugnande och sömngivande preparat med bensodiazepiner eller bensodiazepinbesläktade substanser, inte vanebildande eller beroendeframkallande.

Vid en längre tids behandling eller upprepad dosering kan du likafullt utveckla tolerans mot preparatet, som då kommer att ge sämre effekt vid samma dos.